穴の大きさによって変化する風景

När jag såg ett fotografi av Teshima Art Museum lade jag märke till att golvet hade en blå ton. Jag uppfattade det som ett camera obscura-fenomen där himlen projicerades på golvet. Med hjälp av kartong projicerade jag ett landskap på marken för att jämföra en stor öppning med en liten. För mig var landskapet som projicerades genom den större öppningen vackrare. Det finns något intressant även i ett landskap som inte framträder tydligt. Verket växte fram ur den upptäckten.