01 / PHOTOGRAPHY
Nicéphore Niépce och fotografins 200 år
Frankrikes kulturministerium uppmärksammar fotografins tvåhundraårsminne från september 2026 till september 2027. Eftersom olika institutioner daterar det bevarade fotografiet till 1826–1827 behandlas jubileet här som en tvåårig milstolpe, inte som en exakt årsdag år 2027.
Vad uppfann Niépce?
Nicéphore Niépce var en pionjär inom fotografin som utvecklade heliografi för att bevara bilder skapade av ljus. Han uppfann inte själva camera obscura. Apparaten för att se en bild och processen för att fixera den är två olika utvecklingssteg.
Vilket är det äldsta bevarade kamerafotografiet?
Utsikt från fönstret i Le Gras, som Harry Ransom Center, där det förvaras, daterar till 1827. Här avser ’äldsta’ det äldsta kända bevarade fotografiet taget med camera obscura, inte alla typer av bilder som ljus kan skapa.
Hur bevarar heliografi en bild?
Ljuskänslig bitumen på en tennplåt registrerar utsikten som projiceras av en camera obscura. Niépce kallade metoden ’solskrift’. Det viktiga är kombinationen av optik, material och en process som bevarar bilden. Fotografiet kan inte säkert beskrivas som ett nålhålsfotografi.
Källor om Niépce och tvåhundraårsminnet
När beskrevs då den bild som bara gick att se? Optiska avsnitt i de sena mohisternas texter i Mozi, från ungefär 300- till 200-talet f.Kr., tolkas som en beskrivning av hur ljusstrålar korsas vid en liten öppning och ger en uppochnedvänd bild av en människa. Fenomenet dokumenterades mer än två tusen år före fotografin.
I många skildringar av fotografins historia sammanfattas denna långa förhistoria med ordet camera obscura. I själva verket omfattar den flera olika slags arbeten: att dokumentera en iakttagelse, förbättra en apparat, använda projektionen som hjälp vid teckning och slutligen uppfinna ett sätt att fixera bilden. Nålhålskameran använder fortfarande principen från det första steget.
Den här kronologin tillskriver inte nålhålskameran en enda uppfinnare. Den visar iakttagelse, apparat, dokumentation och konstnärligt uttryck som skilda insatser som byggdes på i olika regioner och tider.
Före och efter fotografin
- Cirka 300–200-talet f.Kr.
MoziLjuset korsas vid en liten öppning och bilden vänds upp och ned
- Tidigt 1000-tal
Ibn al-HaythamBeskriver hur en bild uppstår genom en liten öppning i ett mörkt utrymme
- 1544
Gemma Frisius iakttar en solförmörkelsePublicerar en bild av projektionen i ett mörkt rum
- Cirka 1826–1827
NiépceBevarar en projicerad bild varaktigt – början på fotografin
- 1890
George DavisonNålhålsfotografi uppmärksammas som konstnärligt uttryck
Metoden att bilda en bild enbart med en öppning försvann inte när bilder kunde fixeras. Under senare delen av 1900-talet valdes den på nytt, just som ett sätt att ta avstånd från den upplösning och fokusering som linsen tar för given.
02 / HISTORY
Nålhålskamerans historia
Nålhålskamerans historia sträcker sig från iakttagelsen av en bild som projiceras genom en liten öppning in i ett mörkt rum, via bevarandet av bilden på ljuskänsligt material, till samtida konstnärliga arbeten med ljus, tid och rum. Det är inte berättelsen om en enda uppfinnare, utan om hur iakttagelser, apparater, registreringsteknik och konstnärligt uttryck utvecklades stegvis på olika platser.
- Omkring 300- till 200-talet f.Kr.
Optiska avsnitt i de sena mohisternas texter i Mozi tolkas som en beskrivning av hur ljuset korsas vid en liten öppning och bildar en uppochnedvänd bild av en människa. Det är inte en uppfinning som kan tillskrivas Mozi själv, utan en av de tidigaste bevarade beskrivningarna av bildbildning genom ett litet hål. [1][2]
- Sammanställd från 200-talet f.Kr. till början av 600-talet e.Kr.
Bok XV i den grekiska skriften Problemata frågar varför solljus genom fyrkantiga öppningar ger runda bilder och varför ljus genom ett såll, blad eller flätade fingrar blir halvmåneformat på marken under en förmörkelse. Skriften är inte ett äkta verk av Aristoteles och sammanställdes under många århundraden; den bevisar inte hans egen iakttagelse eller uppfinning. [15]
- Tidigt 1000-tal
Ibn al-Haytham, en lärd i den medeltida islamiska världen, beskrev en bild som bildas genom en liten öppning i ett mörkt utrymme. Nålhålsprojektion användes också för att undersöka förmörkelser och ljusets rätlinjiga utbredning. [1][15]
- Omkring 1508–1509
Leonardo da Vinci antecknade hur en scen utanför som passerar genom en liten öppning in i ett mörkt rum framträder förminskad på papper, upp och ned och med sina färger och former. Iakttagelsen publicerades inte under hans livstid. [1][3]
- Iakttaget 1544 / publicerat 1545
Gemma Frisius iakttog en solförmörkelse i Leuven genom att projicera den i ett mörklagt rum och illustrerade sedan metoden i en bok året därpå. Sambandet mellan öppning, mörkt rum och projektion kunde nu spridas i tryck. [4]
- Mitten till slutet av 1500-talet
Linser och speglar sattes vid öppningen för att ge ljusare och skarpare projektioner. Det mörka rummet med nålhål utvecklades till en optisk camera obscura. Användningen vidgades från astronomi till lantmätning, underhållning och annat. [1][5][17]
- 1604
I Ad Vitellionem Paralipomena knöt Johannes Kepler projektion i ett mörkt rum till teorier om optik och syn. Max Planck-institutets historik placerar benämningen camera obscura – mer exakt camera clausa – i detta verk. Det var ett steg i namngivning och teori om en känd princip, inte uppfinningen av apparaten. [16][17]
- 1600- till 1700-talet
Den rumsstora camera obscuran utvecklades till tält, bärstolsliknande modeller, lådor och fickformat. Konstnärer och tecknare använde projektionen som teckningshjälp, samtidigt som apparaten blev ett medel för underhållning och optiska undersökningar. [1][5][17]
- Omkring 1826–1827
Nicéphore Niépce använde en camera obscura och en bitumenbelagd metallplåt för att bevara en projicerad bild. Den bevarade heliografin kan inte identifieras som ett nålhålsfotografi, men markerar en viktig övergång från att se en tillfällig projektion till att behålla ett fotografi. [5][6]
- 1856
Den skotske vetenskapsmannen David Brewster berättade att han och pastor Egerton exponerade ett fotografi av en byst i omkring tio minuter genom en öppning mindre än en hundradels tum. Han förutsåg att känsligare material skulle kunna göra en linslös kamera med endast ett nålhål till ett föredraget instrument. [7]
- 1890
George Davison skapade An Old Farmstead, senare känd som The Onion Field, med en nålhålskamera, kopierade den på grovt papper och vann en medalj vid Photographic Society of Great Britains årliga utställning. Den mjuka bilden blev centrum för en debatt om skarp och pictorialistisk fotografi. [8]
- 1968–1984
Under senare delen av 1900-talet spreds nålhålsfotografi åter som ett sätt att arbeta med ljus, tid och rum. Eric Renner började skapa nålhålsverk 1968, förenade konstnärer genom utställningar, workshops och publikationer och grundade Pinhole Resource 1984 – en del av en bredare återkomst på många platser. [9]
- 2001 till idag
Den officiella webbplatsen för Worldwide Pinhole Photography Day bevarar bidrag från 2001. Den sista söndagen i april varje år samlas fortfarande nålhålsfotografier från hela världen i dess webbgalleri. [13]
- 2006 till idag
Sedan 2006 har Meisai Okamoto använt nålhålskameror och camera obscura för att skapa verk om ljus som faller in i mörker, långa exponeringar och förhållandet mellan apparat och rum.
Källor
Datum och beskrivningar har kontrollerats mot museers, universitets och offentliga myndigheters material, officiella register och originaltexter. Där institutioner använder olika datum anges ett intervall, och hela historien tillskrivs inte en uppfinnare. Hypoteser om evolutionen tillskrivs sina upphovspersoner och presenteras inte som bekräftade ensamma orsaker.
- National Science and Media Museum — Introduction to the Camera Obscura
- Stanford Encyclopedia of Philosophy — Mohist Canons
- Max Planck Institute for the History of Science — Leonardo da Vinci, Camera Obscura
- Bavarian State Library — Gemma Frisius, De radio astronomico et geometrico liber (1545)
- History of Science Museum, University of Oxford — Camera obscura
- Harry Ransom Center, The University of Texas at Austin — The Niépce Heliograph
- David Brewster, The Stereoscope (1856), p. 137 — Project Gutenberg
- National Science and Media Museum — The Onion Field and the ‘fuzzy’ photography debate
- New Mexico History Museum — Pinhole Resource Collection
- NASA Science — What to Expect: A Solar Eclipse Guide
- MIT Computational Photography — Lens image formation and diffraction
- Charles University, Faculty of Mathematics and Physics — Engraving in Time
- Worldwide Pinhole Photography Day — Official website and gallery
- Smithsonian Institution — The Great Picture
- Journal of the Royal Astronomical Society of Canada — Eclipse observing and the pseudo-Aristotelian Problems
- ETH Library — Johannes Kepler, Ad Vitellionem Paralipomena (1604)
- Max Planck Institute for the History of Science — Inside the Camera Obscura (2007)
- NASA Astronomy Picture of the Day — Solstice to Solstice Solargraph
- Andrew R. Parker — Colour in Burgess Shale animals and the effect of light on evolution in the Cambrian (Proceedings of the Royal Society B, 1998)
- John R. Paterson et al. — Acute vision in the giant Cambrian predator Anomalocaris (Nature, 2011)
- Douglas H. Erwin et al. — The Cambrian conundrum (Science, 2011)
- Ann C. Hurley et al. — The adjustable “pinhole camera” eye of Nautilus (Journal of Experimental Zoology, 1978)
- Nature Ecology & Evolution — The genome of Nautilus pompilius illuminates eye evolution and biomineralization (2021)
- Smithsonian Ocean — Cephalopods: Octopus, Squid, Cuttlefish, and Nautilus